Glory of Africa

Glory of Africa är en ideell organisation som jobbar för att barns rättigheter ska tillgodoses i utvecklingsländer. Till en början arbetar vi i Tanzania. Följ med oss när vi kämpar för världens barn!

Dags att bli medlem!

Kategori: Allmänt

Hej!

Vi tänkte att det är dags för en uppdatering. 

Vi jobbar på för fullt och har numera ett bankkonto med ett bankgironummer och möjlighet till Swish för enkla överföringar och bidrag. Från och med idag går det även bra att bli medlem i föreningen, vilket kostar 50 kr per kalenderår, inte innebär några som helst förpliktelser, samt innebär att du får två medlemsbrev per år via e-post där vi uppdaterar dig om vårt aktuella läge, vad vi gjort och satsar på framöver. Medlem blir man genom några enkla steg:

1.För att bli medlem behöver du swisha 50kr till 1236715742 eller sätta in pengarna på vårat bankgiro: 108-1447, där du skriver dina initialer samt ordet ”medlem” i meddelanderaden. Exempel: Cecilia Carlsson= ”CC medlem”

2. Vi behöver även ett mail till: teamgloryofafrica@gmail.com, där du skriver ditt för och efternamn, mailadress, födelsedatum och telefonnummer. I meddelanderaden skriver du ”ny medlem”

3. Sen är det klart! Du kommer att få ett välkomstmail inom ca 7 dagar där vi bekräftar ditt medlemskap. TACK FÖR DITT STÖD!

För övrigt fortsätter vårt samarbete med "Happy children in Tanzania", och planerna för barnrättseventet vi tidigare skrivit om. Då det tog så pass lång tid för oss att få öppna ett bankkonto, och vi inte kan överföra pengar till organisationer vi inte träffat personligen, kommer vi inte att bidra ekonomiskt som tidigare planerat, utan genom att samla in eventmaterial, samt erbjuda en föreläsning om hur man arbetar för att barns rättigheter ska tillgodoses i Sverige, för att utbyta erfarenheter och idéer. 

Det vi satsar på att samla in inför eventet är:

*60 st gula eller röda T-shirts  som all eventpersonal skall bära under dagen. 

*60st kepsar till eventpersonal

*15 st Blå T-shirts till Glory of Africas styrelsemedlemmar och volontärer som vi kan använda för tryck.

*Kritor/tuschpennor/leksaker till barnaktiviteter under eventdagen.

Kan du, eller känner du någon person eller ett företag som kan tänka sig att sponsra oss med något av detta? Hör av dig till teamgloryofafrica@gmail.com 

Ev. Företagsnamn kan vid överenskommelse självklart tryckas på sponsrade kläder, och vi kommer att uppmärksamma våra sponsorer via våra mediakanaler som tack!

Utöver barnrättseventet planerar vi att hålla föreläsningar kring barnkonventionen på de skolor, förskolor och barnhem vi kan nå ut till i Dar es salaam, genomföra trygghetsvandringar på samma platser för att öka barnens känsla av trygghet, jobba för att barnkonventionen efterlevs, samt öka barnens rätt och möjlighet till inflytande. Vi kommer som tidigare år att samla in kläder och leksaker som vi delar ut till behövande barn, samt genomföra den årliga strandutflykten för barnen på Glory.

Sedan senast har barnen på Glory fått nya skoluniformer, samt varit på en studieresa till ett kyrkmuseum.

Se nu till att bli medlem och var med och stötta vårt arbete för barns rättigheter!

Vill du bidra ekonomiskt till vårt arbete? Swisha ditt bidrag eller sätt in en slant på vårat bankgiro som står i detta inlägg vid informationen om medlemskap. Märk gärna ditt bidrag med "gåva" "donation" "bidrag" eller liknande. 

Glöm inte att följa oss på instagram: Gloryofafrica och facebook: www.facebook.com/gloryofafrica för fler uppdateringar om vårt arbete! 

TACK!

Team Glory of Africa

 

 

Vi har blivit en organisation!

Kategori: Allmänt

 
 Hej!
Det är dags för ett nytt blogginlägg, och först av allt vill jag stolt meddela att vi numera är en registrerad ideell organisation. Vi har fått ett organisationsnummer och väntar nu bara på bankens godkännande för att kunna öppna ett bankgiro-konto. När det är ordnat kommer vi att börja marknadsföra oss på riktigt, och rekrytera medlemmar.
        Anledningen till att vi blivit en organisation är för att vi ska kunna göra vårt arbete ännu mer effektivt och transparent. Som organisation kan vi nå ut till fler givare och sponsorer, vi hoppas få ökat förtroende hos er givare, och våra röster kommer förhoppningsvis att höras högre och få längre räckvidd. 
        Än så länge är vi enbart registrerade i Sverige, och vårt arbete internationellt kommer då att ske genom samarbete med lokala organisationer på plats i det land vi önskar genomföra projekt. Vi har redan kommit långt i planerna för sommarens projekt som blir det största vi någonsin gett oss på. Vi är nervösa och taggade på samma gång. Vi planerar tillsammans med vår partnerorganisation en "children's rights awareness day", och lyckas vi genomföra den kommer det att bli den första nationstäckande barnrättsdagen någonsin i Tanzania.
      Denna projektdag planeras uppmärksammas på radio och TV i hela landet, och berörda politiker och organisationer har bjudits in till eventet. UNICEF, Rädda Barnen, PLAN international och PASADA är några av de organisationer som redan sagt ja till att medverka under eventet. Målet är att landets invånare informeras om vikten av att uppmärksamma och implementera barns rättigheter för att öka barnens trygghet och levnadsstandard, samt att landets ledare och frivilligorganisationer får möjlighet att uppmärksamma barnkonventionen och samarbeta för att skapa bättre förutsättningar för framtiden. Temat kommer i enlighet med nationens årliga satsning att vara "early childhood marriages and pregnancies".  I dagsläget är detta ett extremt stort problem i landet där det i vissa regioner är upp till 59% av barnen som gifter sig innan de fyllt 18 år -vilket utsätter dem för en rad riskfaktorer och inte minst bryter mot barnkonventionen. Andelen barnäktenskap följer naturligt den socioekonomiska statusen, och även om det är olagligt med "tvingat barnäktenskap", tvingas många unga flickor gifta sig efter tillexempel våldtäkt.
Vår roll i detta projekt är att medverka i planeringen, leta sponsorer av event-material, samt hålla en föreläsning kring hur man jobbar med barns rättigheter i Sverige.
 
Jag tror jag stannar där för idag, och återkommer när vi kommit längre. 
Jag lägger till ett gäng bilder från förra årets resa. På teckningarna ni ser barnen hålla upp på vissa bilder har de ritat vad de vill bli när de blir stora. Låt oss jobba för att de ska ha möjligheter att förverkliga sina drömmar!
 
TACK.
 
Victoria Lundberg.
Ordförande, Glory Of Africa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Barn är nu

Kategori: Allmänt

Jambo!

Idag är det en trött och sliten version av mig själv som skriver. De senaste dagarna har stressen nått även till Afrikat då våra arbetare jobbar i snigelfart och ständigt hittar på ursäkter till varför de inte kan jobba, eller behöver nytt material var och varannan timme. Vi blir galna och själv vill jag ibland bara bryta ihop och skrika på dem. Var finns arbetsmoralen?! Vi förstår att kulturen är annorlunda här, men varför lova saker man inte kan hålla? Arbetarna sade att bygget skulle ta en vecka. Två veckor senare är det inte klart. Vi förklarar och diskuterar, dem lovar och lovar, men timmar senare har fortfarande inget hänt.

            På Glory har vi börjat hjälpa till med bygget. Vi spacklar väggarna och blandar cement. Det är tungt och slitsamt. Vi har jobbat från morgon till kväll den här veckan. Har cement på både in och utsida av varenda kroppsdel.

            I veckan har vi dessutom pratat om och informerat om barnkonventionen på Glory. Vuxna och barn fick separata föreläsningar anpassade för dem, och båda grupperna verkade uppskatta informationen och diskussionerna. Dock är det så fruktansvärt tragiskt när jag lägger märke till hur många av barnens rättigheter som inte uppfylls. Vi har sett till att de har tak över huvudet, vi har sett till att de får gå i skolan, vi har sett till att de har mat och kläder, vi har informerat både vuxna och barn om barnens rättigheter, pratat med pastorn om vikten av att barnen får både leka och vila varje dag, att de får mat innan de går till skolan. Trots detta är det så tydligt här att barn inte får deras röster hörda och respekterade av alla vuxna, barn blir fortfarande slagna både i skolan och hemma, de får inte vila, de nekas lek om de behövs för hemarbete. Bland annat. För det räcker såklart inte bara med att informera, vi måste visa. Och informera igen. Och visa igen, och igen. Inlärda beteenden ändras inte över en natt. Beteenden som för oss är självklara kan vara så abstrakta och avlägsna för någon annan.

            Vi försökte ge konkreta och tydliga exempel, lät dem ställa frågor. Barnen fick på trygghetsvandringen berätta hur de mådde på olika platser runtom och i barnhemmet. De berättade om de vuxnas beteenden, vilka de litade på, vilka de kunde prata med och söka tröst hos, och vilka de inte kunde göra det hos. I biblioteket hade de böcker, men de önskade böcker som man faktiskt kunde lära sig något av, böcker som hjälpte dem med skolarbete. Hur klokt och fantastiskt är inte det? De önskade myggnät och ficklampor för nätterna. De tröstar varandra när de blir ledsna. Delar med sig av den lilla maten de får.

            Samtidigt har de fått lära sig att man ska skilja på pojkar och flickor, flickor får inte vara med och spela fotboll, det kan göra ont. Flickor och pojkar får inte sova i samma rum. De äldre barnen tillåts inte vila. Det händer att dem blir slagna, oavsett ålder, om de skulle gå för långt, göra misstag, skjuta fotbollen ”fel” etc.

            Medan en del av barnens ord gör mig stolt och lycklig inombords, gör andra att jag kokar av ilska. Är de vuxnas ”förståelse” och tillgivenhet till oss volontärer bara en torr fasad? Hånar de våra ord på insidan, eller tar det bara tid för dem att fästa? Måste vi ge dem mer tid? HUR gör vi för att i praktiken redan imorgon se till att inget barn blir slaget, att könsdiskriminering upphör, att barns röster blir hörda? Vissa av barnen bär på trauman. Det syns i deras ögon, kroppsspråk, anknytning. När de berättar att de absolut inte vill be pastorn eller hans fru om hjälp ut till toaletten om natten, att de inte själva kan säga åt dem att de inte får slå dem. När dem ber oss att prata med de vuxna för att de själva inte vågar. Då är det fortfarande mycket som inte står rätt till. När vi ser en 3-åring ligga på marken och skrika och gråta medan det blir slaget av en vuxen. För att hen var hungrig och ledsen för att maten inte var klar. Vi ingrep självklart så fort vi hörde och såg det, men det var försent. Vi kanske stoppade en misshandel som annars hade pågått längre, men skadan var redan skedd. Barnet var helt förstört och låg med tom blick och stirrade i över en timme efteråt. Jag satt med och strök honom över ryggen en stund. Lät honom vila och fanns där när han önskade söka trygghet hos mig. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig, och jag kunde inte låta bli att tänka på hur ont det då gjorde i det lilla barnet.

            Detta är vardag här. Det är därför jag jobbar för barns rättigheter. Det är därför jag är här. För att förändra. För att förstå. För att hjälpa. I början gör det ont. Att lyssna, höra och förstå. Att vi tänker olika. –Men när jag får se att poletten trillar ner för en person, för två, för flera. När barnen kan räkna upp fler och fler av sina rättigheter, när vi skapar medvetenhet. Då kommer lyckan och sköljer över en som en våg. Vi är lika mycket värda. Min åsikt betyder något. Jag får inte diskrimineras. Jag har rätt till lek och vila. Jag har rätt att bli behandlad väl, att inte bli misshandlad, fysiskt eller psykiskt. Jag har rätt att vara jag och bli respekterad för den jag är. Barn är inte bara framtiden. Barn är nu, och vi måste stå upp för dem.

 

Victoria

Andra veckan i Madale

Kategori: Allmänt

Hejsan!
Dags för ett nytt blogginlägg. Det blir långt idag.
 
Sedan förra inlägget har det hänt en del. Teamet har fått tillökning av 3 till tjejer som kom hit lördag kväll. Måndag och tisdag planerade vi och förberedde inför gårdagens HIV-testning. Vi hann dessutom hjälpa till att lägga grunden till det nya huset på Glory, så att pastorn och den andra arbetaren sedan kunde fortsätta med att bygga väggarna. Vi har hackat upp jord, blandat cement och burit sand, så även våra krafter var till stor nytta.        
 
Dagarna har för några av oss (inkl.mig själv) spenderats mycket i bilen då det krävs väldigt mycket inköp och förhandlingar för att fixa material till toalett och husbygget, samt det vi har behövt till HIV-testdagen. Varje dag måste vi dessutom se till att besöka båda byggplatserna för att se så att allt går rätt till, och till detta har vi fått mycket hjälp av killarna från organisationen vilket vi är otroligt tacksamma för. Allt går som vanligt 10 ggr saktare här än hemma i Sverige, och språkbarriären gör det inte lättare. Det är riktigt tålamodskrävande, och ibland är man nära bristgränsen när man i 35 graders värme efter en timmes förhandlingar får reda på att t.ex. golvplattorna man äntligen hittat visst inte fanns i den färgen man kommit överens om och säljaren själv på swahili har föreslagit en annan konstig blandning eller när man fem minuter innan HIV-testningen ska börja får reda på att testteamet fortfarande befinner sig en halvtimme från testplatsen.
 
Medan några av oss har åkt runt och agerat arbetsledare har andra fått spendera tid med barnen på barnhemmet som har sommarlov och behöver aktiveras och få uppmärksamhet, något som är extremt viktigt och inte får underskattas. Även om dessa barn självklart mått bäst av att ha fast personal så erbjuder vi något slags substitut när fast personal i dagsläget inte är möjligt utöver pastorn och hans fru. Pastorn har fullt upp med att hålla barnhemmet intakt, se till att det finns vatten, att det finns mat och att bygga det nya huset medan hans fru lagar mat, städar och tvättar. Det blir tyvärr inte tillräckligt mycket uppmärksamhet över till barnen. Genom volontärer får barnen uppmärksamhet och omtanke, de sysselsätts. De får då och då extra mat, vatten, leksaker och kläder, och ändå får det inte tillräckligt, utifrån deras behov. Volontärerna som kommer till Glory uppskattas enormt av både barnen och de vuxna. Så även om det inte är optimalt med nya ansikten var och varannan månad bidrar vi till gladare och mer välmående barn, om inte i längden, så för stunden, vilket är bättre än ingenting. I vårat team har vi dessutom kommit överens om att alltid försöka ge alla barnen lika mycket uppmärksamhet vilket för en sådan stor skara barn på den korta tid vi är här minskar risken (även om den självklart finns där) -att något barn ska få en stark anknytning till någon av oss.
 
Inför HIV-testningen gick vi i måndags några kilometer uppe i byn för att sätta upp lappar om testningen, och tisdag kväll fick jag dessutom lära mig läsa lappen på Swahili så att vi kunde åka runt med bil och muntligt informera omgivningen om testningen genom en megafon. Det var riktigt kul, och invånarna blev överförtjusta åt mzungon (vitingen) som pratade swahili. Onsdag morgon gick vi upp riktigt tidigt för att återigen åka runt med megafonen och informera, och vid 11-tiden drog testningen igång. Vi hade hyrt stora högtalare som nog nådde ut långt utanför området vilket innebar att ännu fler människor lockades till platsen, och om inte annat fick information om HIV, hur man skyddar sig, och vilka risker det finns. De som testade sig erbjöds dessutom läsk, banan och kakor efter att de testat sig och visat upp sitt kvitto på detta. För de som visade positivt fanns rådgivare som berättade för dem om prognosen, hur man går vidare, medicinering, psykosocialt stöd osv. Tyvärr visade sig 3 av våra 141 testade personer vara positiva. En av dessa var ett barn på 5-6 år, som tur nog ännu inte hade några symptom och som nu genom bromsmedicinering i tidigt stadie ändå har goda chanser till ett långt och symptomfritt liv.
 
Medicin för HIV är som tidigare nämnt gratis i Tanzania. Tyvärr är det fortfarande många som väljer att inte testa sig bl.a. p.g.a. stigmatiseringen av sjukdomen, risken att bli utstött, lämnad av sin partner, och rädslan. Riktigt ledsen blev jag när det visade sig att vissa barns föräldrar inte godkände att deras barn blev testade. Det är så fruktansvärt tråkigt när föräldrars rädsla ska få hindra barns välmående och eventuellt orsaka problem som går att förebygga. Vad hände med barnets bästa som alltid ska komma i främsta rummet?(Barnkonventionen). PASADA erbjuder till och med hemsjukvård för sina patienter i de allra värsta fallen, om personen är så fattig att hen inte kan ta sig till sjukhuset, eller om hen mår riktigt dåligt. All deras vård ska vara gratis vilket innebär att inte ens fattigdom ska få vara ett hinder.
 
Personalen från PASADA var fantastiskt skickliga och empatiska. Innan de började testa pratade de i mikrofonen om vad HIV var, hur det sprids, vilka riskgrupper som finns, hur man kan skydda sig och även hur man hittade till testplatsen den dagen om man hörde vad de sa men inte visste vart vi var. Resten av dagen spelades hög musik, både för att människor skulle kunna hitta dit, och för att lätta upp stämningen och locka människor. Det var en riktigt bra dag även om den var lång och vi var helt slut på kvällen. Det kändes otroligt bra att få så många av barnen, samt många andra från byn testade.
 
Idag har vi delat ut alla medhavda kläder till barnen på barnhemmet och runtom i byn. 120 kg kläder och skor hade vi med oss hit tack vare alla er i Sverige som skänkt. Barnen blev riktigt, riktigt glada och kläderna behövs verkligen här nere! Ni ska bara veta känslan när man får ta av ett barn en trasig plastsko och sätta på ett par ordentliga sandaler eller gympaskor, eller när man ber ett barn med trasiga och smutsiga kläder som man sett hen gå runt i i två veckor byta om till nya, hela och rena kläder. Det var många stora leenden idag och vi var nära till tårar när vi såg hur lyckliga vissa blev. En del såg livrädda ut när vi kallade in dem i rummet där vi sorterade och delade ut kläderna, för att sedan dansa ut som solstrålar med leenden från öra till öra och stolt visa upp sina nya kläder för kompisarna. Blir fylld av lycka bara av att tänka på det nu. Ett STORT tack ska ni ha! Asante Sana (stort tack) hälsar även barnen!
 
Imorgon ska vi skynda på arbetarna som jobbar med toaletterna på skolan, köpa en av sängarna till det nya rummet på Glory, köpa plattor till golvet på Glory och ta några av de större barnen till marknaden då de behöver nya skor till skolan. Vi planerar även att prata med pastorn om att införa ”sova middag” för de yngre barnen som bor på barnhemmet då dessa barn verkligen behöver detta. Barnen är väldigt trötta vissa dagar och får aldrig någon riktig chans att vila. I den här värmen, med otillräckligt med mat och vatten blir det dessutom extra påfrestande för kroppen. Vi har lagt märke till att de flesta av barnen ligger långt efter i växten och behöver mer mat och vila för att kroppen ska orka, få återhämta sig och växa som den ska. Det finns femåringar här som är lika stora som treåringar, och en tvååring som ser ut att nyligen ha lärt sig gå, och som är i en ettårings storlek. Generellt ser barnen ut att vara ca 2-3 år yngre än deras riktiga ålder om man jämför med Sverige. Sedan kan självklart även gener påverka sådant, men då jag ändå har varit och jobbat på en förskola för ”rika” barn här i Tanzania och sett och träffat mer välmående barn så ser jag enorm skillnad på storleken på barnen även om de är i samma ålder.
 
Hinner vi tänkte vi även gå en ”trygghetsvandring” på barnhemmet där alla barn som befinner sig där om dagarna går med och får berätta hur de känner sig på olika platser för att kunna kartlägga om de känner sig otrygga någonstans, ledsna, glada osv, och om de kan, låta dem sätta ord på om det är något speciellt som påverkar hur de känner sig på de olika platserna. Är det någonstans barnen är extra snälla eller elaka mot varandra, behöver vuxna och volontärer ha mer koll på någon plats eller rum etc. Kan vi kanske förbättra någon plats, göra den mer rolig, trygg? Vi önskar även göra en s.k. ”kompissol” där vi tillsammans med barnen pratar om och skriver ner hur man är en bra kompis, vad som främjar vänskap och gemenskap. Vad är en snäll kompis, tycker alla lika, hur kan man hjälpa någon som känner sig eller hamnar utanför etc. Utöver detta ska vi försöka hinna bygga reden som hönsen kan ha och lägga ägg i. Det är en hel del vi ska hinna med men nu när vi är så många och kan dela upp oss kan vi nog hinna med en hel del ändå. Nästa vecka vill vi lägga krut på att spackla och måla väggarna på huset och de nya toaletterna.
 
Så, allt för idag och den här veckan tror jag. Har ni frågor om något vi gör, tips eller kommentarer, skriv och fråga! Här i kommentarsfältet, på facebook eller instagram. Bilder hittar ni främst på instagram i appen eller på www.instagram.com/gloryofafrica. Där uppdaterar vi ofta!
 
Med vänlig hälsning.
 
Victoria och Team Glory

Blandade bilder

Kategori:


Första veckan i Madale

Kategori: Allmänt

Hej!

Tänkte att det var dags för ett blogginlägg. Det blir ett ganska långt ett eftersom jag inte skrivit något sen vi kom hit. Vill ni ha mer regelbundna uppdateringar får ni nog hålla koll på instagram.

Den första morgonen vaknade vi av att spöregnet smattrade på byggnaden från alla håll och kanter. Det smällde i plåttaket och vi tänkte att det ramlar in när som helst. Efter ett tag förstod vi att ingenting skulle hända, och började tycka att det var ganska mysigt ändå. Luften i rummet var som i ett tält en het sommarnatt. Varmt, kvavt, fuktigt. Efter en stund somnade jag om.

            Jag vet inte hur människorna som byggde volontärhuset resonerade när de valde att bygga ett torrdass i sovsalen. Det luktar skit när man kliver in. Ingen välkomnande känsla. När vi dag 2 inte längre kunde stå ut med vår svettlukt och frågade vart man kunde duscha, skrattade våra teamleaders och sa, ”på toan(dasset) såklart”! Där inne fanns alltså 2 st hinkar. En större fylld med vatten, och en mindre som man alltså skulle försöka pricka när man ”duschade”. Jag visste innan att det var bucket shower som gällde, men antog hela tiden att det fanns någon avskild plats för detta. Inte på ett torrdass på andra våningen, utan något som helst avlopp dit allt spillvatten kunde rinna ner.

             Andra kvällen när jag insåg att springorna i bambupinne-väggarna var tillräckligt breda för att se månen och stjärnhimlen där utanför, var det ändå rätt ok att stå där och borsta tänderna. Man vande sig snabbt vid lukten.  Det har varit fullmåne ute hela veckan. Hundarna skäller ikapp, grodorna låter så som grodor gör, fast i extremt högt surroundljud. Syrsorna spinner ikapp. Utanför dörren mjauar katterna.  Vi bor verkligen mitt ute i ingenstans.

            I skrivande stund har jag en pytteliten kattunge spinnandes i mitt knä. Den ligger och snuttar på min kofta. Det är en övergiven liten kattunge som sprungit runt här i veckan, men idag vid middagen blev jag kattmamma på riktigt tror jag. Den kröp ihop i mitt knä, tryckte sig mot mig, och började snutta på min kofta och trycka med tassarna som om den drack mjölk från en mamma. Sen somnade den där med huvudet under koftan. Hade inte hjärta att lämna den med alla hundarna som leker jaga med den, så nu ligger den här i sängen med mig och snuttar fortfarande på min kofta. Ibland hoppar den upp på min axel och trycker sitt lilla huvud mot min kind. Jag är kär.

 

Nu till det ni kanske är mest intresserade av att läsa om, vad vi gjort för arbete sedan vi kom ner..

            I veckan har vi köpt material och anställt arbetare som är i full gång med att bygga toaletter på en skola, och ett nytt sovrum på Glory. Anna och jag åkte dessutom iväg före soluppgången en morgon för att ta oss till andra sidan stan till ett sjukhus som testar och behandlar människor för/med HIV och AIDS. PASADA, som sjukhuset heter drivs av donationer men verkar göra ett fantastiskt jobb. Dagen vi var där var det counseling and support day för barn som lever med viruset. Vi var där för att se om dem kunde komma upp till byn vi jobbar i för att testa barnhemsbarnen, samt andra människor i området. Det kändes som om vi var på en jobbintervju. Jag som jobbat med detta fick ju sköta snacket. Han ville veta vem jag var, utbildning, bakgrund, jobb, mål osv. Vad jag önskade av dem och vad jag hade att ge. Ca en timme senare hade jag och Anna presenterat oss, och jag hade berättat mer om mig och vårat projekt. Jag fick verkligen tala för barnen och byn. Berätta om deras utsatthet, dåliga om inte omöjliga möjligheter att ta sig till sjukhus och bli testade.

            Vi diskuterade vad som skulle hända för de som visade sig vara positiva. Hur skulle de få tag på medicin, får de det sociala och psykologiska stöd de behöver?

            Tillslut godkände han oss, och erbjöd att skicka sitt testteam till byn nästa vecka, läkare, sköterskor och fyra counselors som skulle ta hand om och vägleda de som visade sig vara HIV-positiva.  PASADA har tydligen även en mottagning i Tegeta som ligger alldeles nedanför berget dit HIV-positiva sedan får sin medicin (helt gratis), samt erbjuds det stöd de behöver. Det finns ex. stödsamtal, speciella dagar där barn får prata kring sjukdomen och hur det är att leva med den, där de får leka och känna sig mindre ensamma med sin sjukdom. Allt detta är gratis, vilket är fantastiskt. Eftersom PASADA är non-governmental är de alltså helt beroende av donationer, och extremt positiva till att knyta kontakter och utbyten med organisationer och universitet som önskar samarbeta. Vi kände oss väldigt stolta när vi gick därifrån och hade fått vår ”ansökan” godkänd. Att de var villiga att skicka sitt team på en nästan 3 timmar lång resa för att testa barnen människorna i Madale. För detta behövde vi dessutom endast betala ca 1500kr+ mat till arbetarna eftersom jag förklarade hur vi samlat in våra pengar, att vi inte hade någon stor budget.

            Till sist måste jag berätta en god nyhet jag precis fick nys om: Nala, geten vi köpte till Glory förra året har precis fött sin lilla unge. Imorgon bitti åker vi dit och kikar på nykomlingen!

 

Tack för mig och Team Glory. 

Sista insamlingsrycket! Du gör skillnad!

Kategori: Allmänt

Hej! Idag har vi dragit igång sista insamlingsrycket inför resan, för på lördag åker vi! Meddelandet nedan finns redan på vår facebooksida "insamling-glory of africa" och delas för fullt, men ni får mer än gärna länka till bloggen också för de som inte sett meddelandet på Facebook än. STORT TACK! /Victoria och Team Glory

 

Hej alla fina medmänniskor!

Nu på lördag den 30/5 är vi ett gäng barnrättskämpar som ska åka till Tanzania och volontärarbeta. 2 av oss har varit där tidigare. Vi har en insamling som sett till att 14 barn idag sitter i skolbänken och kommer ha hela sin grundskoleutbildning betald. Vi har byggt toalett och sovrum på ett barnhem för att ge fler barn tak över huvudet.

I år planerar vi att bygga skoltoaletter på en skola med över 1000 elever, och har äntligen lyckats samla ihop tillräckligt för att göra detta möjligt, vilket känns helt fantastiskt!

Vi har även planer på att bygga ytterligare ett sovrum på barnhemmet vi arbetar på, så att fler barn ska få ett hem. Många av barnen vi träffar bor idag på gatan. Vi planerar också att testa barnen för HIV, för att kunna se till att de som bär på viruset får bromsmedicin i tid.

För att detta arbete ska bli möjligt behöver vi samla in minst 10.000 kr till innan vi åker. Vi vet att detta är möjligt, men vi behöver hjälp av våra medmänniskor, från DIG.  Så SNÄLLA DU, JUST DU, swisha ett bidrag OCH dela det här inlägget så att vi når ut till fler. Utmana era vänner att swisha ett bidrag till insamlingen. Stort som litet bidrag, alla gör skillnad! Tillsammans kan vi göra så otroligt mycket!

Alla bidrag swishas till 0707129130, Victoria Lundberg. Det går även bra att sätta in på kontonummer 9272-2668599, victoria lundberg, icabanken.

Vad vi gör och har gjort tidigare kan ni läsa mer om på www.volunteerafrica.blogg.se  Ni kan även följa oss på facebook: insamling-glory of africa, och instagram: gloryofafrica. TACK!!! //Team Glory

Toaletter

Kategori: Allmänt

Hej!
I det här inlägget vill jag berätta om toalettprojektet vi hoppas kunna genomföra. 
 
Under båda perioderna jag varit på barnhemmet har många av barnen klagat på att de haft ont i magen. En flicka så mycket att vi var tvugna att ta henne till sjukhus. Där fick vi reda på att hon hade parasiter i urinvägarna som gör att hon kissar blod. Jag fick senare höra att det är många av barnen som har samma problem. Orsak? -Bristande hygien, speciellt på skoltoaletterna i byn. Barnen har ofta diarré och många tvingas stanna hemma från skolan. Menstruerande flickor tar sig sällan utanför hemmet dessa veckor. 
 
Vi ser lösningen i att bygga mer hygieniska toaletter/dass och se till att det alltid finns vatten och tvål att tvätta sig med. Menstruationsskydd måste finnas på skolan så att flickor som har mens kan gå till skolan även då.
 
Idag ser skolans toaletter vidriga ut. De har byggt riktiga bås, men hur går det egentligen att pricka ett decimeterstort hål i marken, i mörker om man stänger dörren om sig, och hur torkar man sig utan vatten eller papper? I värsta fall torkar man sig med en hand, och kletar av på väggen. Urin och fekalier (bajs) samlas och bildar en illaluktande sörja alldeles under hålet utan att täckas av något, och bakterier och flugor frodas. Föreställ er stanken. Man får kväljningar. 
 
Att inte kunna tvätta händerna efteråt. 
 
 
 
 
Ska någon behöva ha det så? Skulle ni vilja att era barn levde under sådana omständigheter? Inte jag heller.
I Sverige väljer 7 av 10 barn att vänta med toalettbesök tills de kommer hem för att de tycker att skoltoaletterna är äckliga, enligt en undersökningav Lilla Aktuellt. Då har vi vattentoaletter, samt handfat att tvätta händerna i med tvål och vatten. Vattnet vi spolar våra toaletter med är drickbart, det är samma vatten vi har i kranarna. I Tanzania har många barn, speciellt i denna by, ingen toalett att gå hem till. Hemma kanske man gör sina behov utomhus då man inte ens haft råd att bygga ett bås. Kontraster.
 
Ett av våra projekt är alltså att samla in tillräckligt med pengar för att i sommar kunna renovera och bygga nya mer hygieniska toaletter så att barnen också kan stanna i skolan, och inte tvingas frånvara pga sjukdomar vi hade kunnat förebygga. 
 
Nu uppmanar vi er ALLA att skänka ett bidrag, litet som stort. Det ska inte behöva vara så här! Oavsett om du bidrar med 10, 50, 100 eller 1000 kronor så gör du skillnad! Tillsammans kan vi göra så himla mycket. Vänta inte, skicka ditt bidrag idag. Det underlättar SÅ mycket för oss när vi vet vad vi har att röra oss med där nere, och eftersom allt tar dubbelt så lång tid i Afrika krävs sådanna projekt planering. 
 
SÄTT IN DITT BIDRAG IDAG!
Swish: 0707129130 (Victoria Lundberg)
Kontonummer: 9272-266 859 9. ICAbanken, Victoria Lundberg
 
STORT TACK till er alla som redan bidragit. Tack vare er har ytterligare fem barn nu fått möjligheten att gå i skolan. Utbildning är den främsta vägen ur fattigdom. Var stolta över era bidrag, ni har gett de här barnen en ärlig chans i Livet!
 
Victoria, och Team Glory.

Så gör vi skillnad

Kategori: Allmänt

Hej!
Ni som inte orkar eller vill läsa igenom alla inlägg i den här bloggen, kan väl kanske läsa bara det här? Så att ni får en förståelse för vad vi faktiskt gör i Tanzania, och var de insamlade pengarna tar vägen.
 
Åker vi ner för att krama små utsatta barn och dela söta bilder på sociala medier som glorifierar oss och gör oss till "bättre" människor? Svaret är enkelt. -NEJ.
 
Jag åker ner för att jag brinner och kämpar för barns rättigheter, för att jag inte klarar av att se på när barn lider och inte får sina rättigheter tillgodosedda när jag vet att jag kan göra skillnad. 
Jag jobbar för både UNICEF och Rädda Barnen, jag kan en hel del om barns rättigheter. Anledningen till att jag inte nöjer mig med att stötta de organisationerna (som för övrigt gör ett fantastiskt jobb), och anledningen till att jag ber er skänka pengar till en privat insamling är att jag vet att de tyvärr inte når ut överallt. Jag och de andra som reser med mig till Tanzania vill göra mer, agera kompletterande. 
 
...
 
Jag kan inte mura väggar, och därför har vi som varit nere anställt lokalbor på plats som gör detta åt/med oss. På så sätt görs jobbet rätt, och vi skapar jobbmöjligheter i en by dit tyvärr inte en enda stor organisation för tillfället når ut. Jag kan spackla och måla, så det har jag gjort. Jag kan vara arbetsledare, så det har jag varit. Jag kan samla in pengar, så det har jag gjort. Mina två medresenärer förra året var grymma på att rita och förstå hur man byggde get och hönshus, så de såg till att sådana byggdes på rätt sätt så att djuren kunde hållas välmående. Innan hade lokalbefolkningen pusslat ihop taggigt stängsel, vassa plåtbitar och unkna brädor med vassa flisor. Rena dödsfällor och tortyrkammare där djuren trängdes om nätterna. Djuren som skulle vara deras källa till mat och inkomster. Vi vet att välmående djur ger så mycket mer tillbaka än vanvårdade djur. 
 
När arbetarna tänkte "lägga golv" i det nya sovrummet vi var med och byggde ville de lägga en vaxduk direkt på marken (jord). Jag insisterade att de skulle lägga plattor istället, och förklarade de långsiktiga fördelarna. De verkade förvånade och lite missnöjda över det extra arbetet detta krävde. När det var klart var de riktigt imponerade. Golvet i det andra, redan existerande sovrummet bestod nämligen av en vaxduk, som knappt längre existerade. ALLT i rummet var skitigt och jordigt. Luften var otroligt dammig och jag kände hur jag andades in sand och damm när jag jobbade där inne. Jag behövde visst ingen specialutbildning för att förstå att plattor var en bättre långsiktig lösning både ekonomiskt och för hälsa och miljö. 
 
Vi kommer i år att ta tillvara på varje enskild individs kunskaper  och egenskaper för att göra ett så bra jobb som möjligt där nere. Styrka? -Blanda cement, bära virke, assistera bygge.
Kreativitet? -Se hållbara lösningar vi andra inte ser. Använda material och resurser till något nytt. 
Ledaregenskaper? -Planera och genomföra aktiviteter som skapar struktur och välmående för barnen, lära lokalbefolkningen så att de kan ta över. 
Specifika kunskaper om ex. hälsa, mänskliga rättigheter? -Planera och genomföra föreläsningar och workshops. ex. Hur man tvättar händerna, hur man borstar tänderna, hur man förebygger HIV-smitta osv.osv. i oändlighet. Vissa saker som för oss är självklara har dessa människor aldrig hört talas om. Vi tar så mycket kunskap för givet. 
Medmänsklighet? -Se till att alla barn på barnhemmet får komma till sjukhus för hälsocheck och HIV-testning. Se till att de som behöver får medicin. 
 
Hittills har vi med den här insamlingen sett till att 9 barn sitter i skolbänken och kommer få hela sin grundskola betald, 9 barn som annars aldrig fått den möjligheten p.g.a. fattigdom. I Tanzania är grundskolan i teorin gratis. Det kan vi troligtvis tacka de stora organisationerna och FN för. Problemet är att det i praktiken inte gäller. Utan skoluniform får du inte gå i skolan. Du måste betala för skolmaterial, pennor, papper, en bänk att sitta i. Du måste betala för mat varje dag så att du orkar gå i skolan. I snitt kostar mat och material ca 500 svenska kronor per år och barn för barnen vi mött i Tanzania, sedan kostar det att köpa skoluniformer och skor så ofta det behövs. Detta gör att många barn ändå aldrig kommer iväg till skolan. Endast 58% av Tanzanias mest fattiga barn går i skolan(UNICEF).  I år är målet att se till att alla skolmogna barn på Glory får börja skolan.
 
Vissa barn har flera mil att gå till skolan. De flesta skolor har inga ordentliga toaletter. De har hål i marken, och inget papper eller vatten att torka/tvätta sig med. Tänk flickor som har mens. De kan ofta inte ens gå till skolan dessa veckor. 
 
Hur torkar man sig utan papper och vatten? Med händerna. Tänk er smittoriskerna. Hur många barn som blir sjuka, av att gå till skolan. Därav vill vi med årets insamling se till att det finns bättre toaletter, och vatten för att förebygga ytterligare smittor och skapa en bättre miljö för alla de flera hundra barn som går i byns skola. 
 
2013 byggde vi ett sovrum som gav sovplats åt minst 6 nya barn, som tidigare bodde på gatan eller hos någon släkting som inte kunnat ta hand om dem. I år önskar vi bygga ytterligare ett sovrum. Dagligen kommer mellan 20-30 barn till barnhemmet Glory. Ca 10 av dem har en sovplats där. I år ska vi se till att det finns plats för fler. 
 
Jag har redan skrivit i tidigare inlägg vad vi planerar göra i år, så jag lämnar det där. Syftet med det här inlägget är att förklara att vi tillsammans faktiskt kan göra en jäkla skillnad, och förtydliga vårat mål och vår bild av det volontärarbete vi gör. Vi kanske är små, men vi kan göra stor skillnad. Vi kan arbeta kompletterande till de större organisationerna. Vi kan se till att barnen faktiskt kommer iväg till skolan, att de har tak över huvudet och mat att äta varje dag. För de större organisationerna når inte hit idag. De når inte ut till människor i byarna som knappt går att komma åt. Där människor kanske överlever, men där barns och mänskliga rättigheter långt ifrån efterlevs. 
 
Vi gör det inte för att glorifiera oss själva, vi gör det för att vi vill och kan göra skillnad. För att vi har tillräcklig kunskap för att göra skillnad. Visst hade jag kunnat skicka de pengar jag lägger på dessa resor till UNICEF eller Rädda Barnen, som jag också stöttar och arbetar för, för jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb. MEN, så vet jag att det finns miljontals barn som aldrig nås av deras hjälp, för att de inte är tillräckligt utsatta, alternativt FÖR utsatta (ex. det räcker inte att grundskolan är gratis i teorin när den inte är det i praktiken), för att de inte lever i krigsdrabbade länder eller drabbats av en naturkatastrof. 
 
Jag vet att UNICEF i år kommer att bygga nya toaletter på ett trettiotal skolor i Tanzania. Jag är en av de personer som utbildats om detta och kommer åka ut till skolor och motivera ungdomar i Sverige att samla in pengar för att det ska genomföras. Men jag vet också att det finns flera tusen ytterligare skolor som inte nås av UNICEFS hjälp i år. Skolor utan talesperson som kan motivera UNICEF att komma dit, skolor som ligger så avlägset att de knappt kan nås via vägar. 
 
Skolan vi planerar hjälpa är en sådan skola. 
 
Vi konkurrerar inte, vi kompletterar. 
Vi åker inte ner för att leka med barnen. Vi åker ner för att se till att deras rättigheter tillgodoses. Vi åker ner för att utbilda dem och deras omgivning. Vi åker ner för att hjälpa dem framåt, för att de ska utvecklas. För att vi kan.
 
Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. 
 
Vill du vara med och bidra till detta arbete? Swisha ditt bidrag till 0707129130 idag. sprid information, dela. 
Vi svarar gärna på dina frågor. Kommentera här i bloggen, på facebook eller på instagram. 
 
Victoria, och Team Glory.

Insamlingen drar igång.

Kategori:

Nu är första produktionen armband färdig och vi har redan börjat sälja kontant och via swish. Det finns för tillfället armband i Örebro och Uppsala, men under våren ser vi till att det finns i våra andra hemstäder också. Mot extra kostnad kan vi även skicka armband. Det är stor efterfrågan vilket känns jätteroligt och vi kommer fortsätta pärla så mycket vi hinner framöver. 
Armbanden kostar från 50 kr st, man betalar så mycket man vill och kan. Ju mer pengar vi får in desto mer kan vi såklart göra :) Kontoinformation för ytterligare bidrag för de som inte vill eller har möjlighet att köpa armband kommer inom kort! 

Vill ni köpa armband, eller bidra på annat sätt kan ni kommentera här, på facebook (www.facebook.com/gloryofafrica), instagram (gloryofafrica) eller kontakta någon av oss. Min mail är Victoria.lundberg@hotmail.com
Nu kör vi!

Med vänlig hälsning.
Victoria  och teamet.

Konto och insamling

Kategori: Allmänt

Hej!
 
Jag tänkte att det vore bra om jag förklarar lite hur jag tänker kring insamling av pengar.
     Jag förstår att en privat insamling till ett personkonto kan verka lite oseriöst, och att det kan ifrågasättas om ALLA pengar går till barnen och inte hamnar någon annan stans? -Denna fråga ställer många, även till stora organisationer som faktiskt gör årsredovisningar. Ofta pga historier om någon VD som smusslat pengar i egen ficka, personer som gör att alla välvilliga människors motiv ifrågasätts, tyvärr. 
    Genom sådanna historier förstår vi kanske även att oavsett om det är en registrerad organisation, eller som i det här fallet, en privatperson med vänner som samlar in pengar via ett privatkonto, så lyckas vissa smussla undan pengar ändå. Det kan vara värt att tänka på. Tillit kan vara svårt, men om vi ska misstro alla, vilken skillnad gör vi då?
     När jag åkte ner första gången hade jag absolut ingen aning om hur mycket pengar vi skulle få in, och jag har inte heller tillräcklig koll på fonder eller annat sätt att samla in pengar på ett smidigt sätt. Sedan pratar vi om Afrika. Att fråga om kvitto kan innebära en smutsig pappersbit med en oläslig krumelutt på. Vi handlar material till bygge och annat i små skjul längs en vägkant uppe i bergen. Allt går inte att redovisa med kvitton. Tyvärr. 
     Det jag kan göra för att redovisa är att visa er i bilder, och det gör jag så mycket jag bara kan. 
     Från mina tidigare resor har ni genom bilder fått följa barnens inskrivningar i skolan, bygge av sovrum, renoveringar, toalettbygge, get och hönsköp, målning. Jag hoppas att mina texter och bilder kan vara tillräckliga för er tillit, även om jag önskar att jag kunde göra mer. 
     Jag gör verkligen allt jag kan för de här barnen, och på varje resa har jag haft med mig medresenärer med samma inställning. 
     Hemma i Sverige pluggar jag heltid till Psykolog, jag jobbar extra som personlig assistent för att ha råd med resorna och volontärarbetar för både Rädda Barnen och UNICEF. Till våren kommer jag att sitta med i Rädda Barnens styrelse här i Örebro, och utbilda mig till barnrättsinformatör för UNICEF vilket innebär att jag kommer att åka ut till skolor och föreläsa om Operation Dagsverke, som ni kan läsa mer om på unicefs hemsida. Utöver detta tränar jag och är medryttare på en häst som jag försöker hinna ut till 1-2 dagar i veckan.
     Som ni säkert förstår tar allt detta väldigt mycket tid. Jag är 1 person, och även om jag har medresenärer som också hjälper till med insamling så är det jag som tagit på mig att fortsätta den här insamlingen, se till att barnens skolavgifter betalas varje år, och håller kontakt med barnhemmet. 
    Jag kan inte göra allt, jag har begränsningar, men jag tänker att jag kan göra något. Som att öppna ett separat sparkonto där alla pengar som samlas in hamnar, för det vet jag hur man gör, och kräver inte alltför mycket administration. I framtiden önskar jag kunna öppna en fond. Men i dagsläget har jag tyvärr varken kunskap, tid eller ork att själv ta reda på hur man gör. 
    Har du eller någon du känner mer kunskap om hur man kan samla in pengar på ett annat mer "offentligt" och genomskinligt sätt får ni gärna kontakta mig. Men så länge håller jag mig till privatkontot. Och jag hoppas att ni kan ha tillit till att pengarna hamnar rätt. 
    Jag tänkte att ett inlägg som förklarar mina tankar passar bra att ta såhär innan starten av årets insamling, och jag hoppas att vi i år kan få ännu fler människor engagerade i utvecklingen av Glory. Som ni kan läsa och se i den här bloggen så kan vi faktiskt göra skillnad, men det är upp till er hur stor den skillnaden blir!
    Jag och årets medresenärer är riktigt taggade för att dra igång den här insamlingen, och vi är redo att jobba stenhårt de veckor vi är på barnhemmet. Nu hoppas vi att ni vill vara med och göra skillnad. 
 
Allt gott!
Victoria

Det börjar bli dags igen.

Kategori: Allmänt

Hej!
Nu är nästa resa bokad. Den 30 Maj åker jag, min kusin och Ellen, som var med första resan, ner till Tanzania och Glory igen. En vecka senare ansluter 4 vänner till. Vi blir alltså 7 stycken som ska göra skillnad på barnhemmet i år! Jäklar vad vi ska jobba.
 Det vi planerar och hoppas kunna göra som det ser ut idag är:
 
*Se till att alla blivande 5-åringar får börja skolan/förberedande klass. -detta kräver att vi får in tillräckligt med pengar för att sponsra HELA grundskolan, annars får de inte börja. De behöver även skoluniformer och skolmaterial.
 
*Bygga en ny toalett på skolan -Idag är den riktigt, riktigt dålig. Det är ett hål i marken och barnen blir smittade av parasiter som sätter sig i urinvägarna. -Här måste vi även undervisa om hygien och se till att det finns handsprit och vatten. Genom detta projekt hjälper vi inte enbart barnen på Glory, utan ALLA barn som går i samma skola. Vi pratar hundratals barn.
 
*Bygga ett till sovrum på barnhemmet. -Det har tillkommit ännu fler barn, så nu är det ännu fler som delar sängar, och fortfarande finns det barn som inte får någon sovplats på barnhemmet.
 
*Testa alla barnen för HIV och se till att de som bär på viruset får medicin. -behöver jag förklara vikten av detta?
 
*Se över om de behöver vaccinationer
 
*Hjälpa till med odling. -En dag hoppas vi att barhnemmet ska kunna vara självförsörjande, men någon måste visa vägen dit.
 
*Finns det pengar över önskar vi köpa en ny högtalare. De här barnen är som allra gladast när de får dansa och sjunga! Vilka uppträdanden vi fått se! Musik kan göra så otroligt mycket, det har vi alla känt och bevittnat, eller hur? Dock är musiken förskräcklig och den skär ordentligt i öronen pga de dåliga högtalarna.
 
För att detta ska kunna genomföras krävs såklart en hel del pengar, och jag hoppas att ni är lika välvilliga och generösa i år som tidigare år. Inte en enda krona hamnar i egen ficka. ALLT går till barnen. Barn som lever under förhållanden som är ohållbara, som bryter mot så många av barnkonventiones artiklar. Vi vill göra skillnad, och vi hoppas att ni, DU, vill vara med?! Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan ALLTID hjälpa NÅGON. Vi börjar på Glory. 
 
Mer information om insamling av pengar och kläder/leksaker kommer inom kort. 
 
Vänliga hälsningar.
Victoria

Slutspurten

Kategori: Allmänt

Hej igen!

Uppdateringen har varit dålig då internetet på volontärhuset inte fungerat större delen av tiden. 

Torsdagen spenderade vi uppe på barnhemmet från morgonen till långt efter solnedgången för att bli klara med allt. På vägen upp på morgonen köpte vi 8 höns, och väl där uppe satte vi igång med målandet av huset, och bygget av gethus och hönshus. Vi delade även ut de donerade kläderna vi hade med oss från Sverige, och satte upp alfabetet, siffror och bilder på känslor på väggarna. Vid 9 på kvällen var vi äntligen klara med allt, och skitigare än vad går att beskriva fick vi äntligen åka för att äta något. Vi hade arbetat hela dagen utan mat och med väldigt lite vatten, så vi var verkligen helt slut!

På fredagen hade vi bokat in en strandtur som avslutning av vår vistelse på barnhemmet. Vi hade hyrt en buss som vi åkte upp och hämtade barnen med, för att sedan köra ner dem till stranden. Precis lika överlyckliga som sist kastade de sig ut i vattnet och sprang omkring och skrattade och skrek. När de badat färdigt såg vi till att de fick rejäla lass med mat, och jag tror aldrig jag sett barn äta så stora portioner någonsin. Det var så himla härligt att se dem så lyckliga!

 På kvällen ordnade vi en midsommarfest på volontärhuset, och både volontärer, lokalbor och massaier dansade glatt runt midsommarstången ända in på småtimmarna.

I skrivande stund har vi tagit oss till Zanzibar, och här tänkte vi semestra och koppla av de sista dagarna av resan. 

 

Här nedan kommer en jäkla massa bilder från de sista dagarna. Känner att jag måste passa på att ladda upp så mycket jag kan medan vi har fungerande internet. 

Bygget av avloppsbrunnen. 

 
Alfabetet och affischer sattes upp.
 
 
Färdigmålat hus och glada barn.
 
 
siffror 
 
"Flancis" poserar vackert bredvid getternas nybyggda hem.
 
Aron och Jennie jobbar för fullt med hönshuset.
 
 
 
 
 
 
 
Ett av hönsen vi köpte till barnhemmet var ständigt på rymmen men ingen rymmer från Annas trygga famn. 
 
 
 
 
 
 
 
Hårt arbetande för att bygga avloppsbrunn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stranddagen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hela gänget plus extra volontärer som var med och höll koll på barnen
 
Man blir törstig på stranden
 
 
 
Handtvätt innan maten
 
 
 
 
Det var jobbigt att säga hejdå.
 
Midsommarfirande på volontärhuset med massaier.
 
 
 
 
 
 

Försenade bilder

Kategori: Allmänt

Glada barn utanför skolan vid inskrivningen.
 
 
Ute på shoppingtur för att köpa skoluniformer.
 
In progress
 
 
Uppbunkring av torrvaror
 
Vi var många som hjälptes åt på Glory
 
 
 
 
 
Det är inte alltid det är glada miner Glory
 
 
 
 
 
Ibland kan det vara tröttsamt att bara sitta och se på när andra får måla
 
Trädshopping:
 
Sötaste getbebisen som vi bara kunde få om vi tog ägarens dotter till Sverige
 
random lastbilsflak
 
Tuff tjej i alldeles för stora solglasögon
 
Nyfrisserad get
 
Poa och Nala på väg till barnhemmet i Annas trygga famn
 
 
 
 
 
 
 

Bäähä, this is Africa.

Kategori: Allmänt

I två dagar har vi jagat getter. Vi har åkt runt och runt och försökt hitta någon som är villig att sälja två getter som vi kan köpa till barnhemmet, men som allt annat i afrika, tog det en jäkla tid. Oändliga förhandlingar och erbjudanden som: "Okej då, om ni kan fixa så att min dotter får komma till Sverige och gå i skolan där kan ni få tre getter". -Ett riktigt kap med andra ord.
 
Idag efter lunch fick vi iallafall äntligen tag på två getter till rimligt pris, utan att behöva betala med mobiltelefoner eller kontrakt på att ta med människor till Sverige. Det var riktigt jobbigt att behöva tvinga dem ifrån sin flock, men när de insåg att de var två lugnade de ner sig iallafall och resan gick bra. En get fick sitta i Annas knä, och den andra satt på golvet nedanför henne och tryckte sig mot henne och geten hon hade i knät. Knä-geten döpte vi till Poa, vilket betyder cool på swahili. Den andra geten döpte vi till Nala. 
 
Nala stack direkt när vi öppnade bildörren, men letade sig senare tillbaka till Poa som skrek och skrek efter sin kompis. I natt sover de i en inhägnad vid barnhemmet, och imorgon ska vi bygga ett bättre "gethus" som de kan bo i på nätterna. 
 
Getterna har vi skaffat för att de ska kunna få så mycket mat som möjligt på egen hand på barnhemmet. Igår köpte vi även olika fruktträd som vi idag planterade, så att de så småningom även har frukt att äta. Planen var även att vi skulle hinna köpa höns till barnhemmet, men då getjakten tog sån jäkla tid hann vi inte det. Får se om vi hinner fixa det den här veckan, annars får vi se till så att någon annan kan köpa höns nästa vecka och ta till barnhemmet. 
 
Getterna, träden och de eventuella hönsen är vårat försök att ge Glory en chans att skaffa mat på egen hand, och inte alltid vara beroende av matdonationer, då detta inte alltid är möjligt. "Give a man a fish and he will eat for a day. Teach a man how to fish and he will eat for a lifetime". Vi har dock köpt ett rejält lager med mat till barnhemmet också. Ris, mjöl, socker och bönor. Än så länge är de ju trots allt beroende av matdonationer, även om målet är att de ska kunna försörja sig själva. 
 
 När vi kom tillbaka till barnhemmet med getterna stannade vi även och målade huset med det första lagret grön färg. Det fanns bara en färg kvar i affären, vi förstod rätt snabbt varför den blivit kvar. Men barnen gillade den och gick runt och pekade och halvskrek "Gleeen teacher, GLEEEN!!". 
 
Idag var även tredje dagen vi besökte skolan barnen går i/ska börja i. Vi kunde äntligen få registrera de fem nya barnen vi kommer sponsra med de insamlade pengarna, och de får börja redan om en månad! Vi har nu betalat för resten av året så att allt är färdigt när de börjar i Juli. Dessa fem barn kommer därmed att gå i preeschool fram till Januari när Primary school startar, eftersom man räknar skolåren från Januari i Tanzania. Detta tror jag är jättebra för dem, då tre av de fyra barnen vi sponsrar sedan tidigare var tvugna att gå ett år i preeschool först då de inte ansågs ligga på rätt nivå för att börja primary school direkt. I Januari kommer vi tillsammans alltså sponsra åtta stycken förstaklassare och en pojke i andra klass. Vi har gett nio barn biljetten till en framtid de annars aldrig fått. Underbart va?
 
Vi har varit på marknaden två dagar med olika barn, så nu har alla barn från Glory som går i skolan (även de barn som vi själva inte sponsrar) två skoluniformer och ett par skor var. Jag tror att det är totalt 16 barn från Glory som går i eller snart ska få börja skolan. Helt fantastiskt med tanke på att inget av barnen gick i skolan sist jag kom till Tanzania. 
 
Nu efter middagen har vi suttit och skrivit/ritat klart alla bokstäver, siffror och känslor som vi ska sätta upp på väggarna i barnhemmets "skola". 
 
Internet verkar inte klara av att ladda upp bilder här, så det får jag försöka med igen imorgon.
 
Kramar från afrikat!
Victoria