Glory of Africa

Glory of Africa är en ideell organisation som jobbar för att barns rättigheter ska tillgodoses i utvecklingsländer. Till en början arbetar vi i Tanzania. Följ med oss när vi kämpar för världens barn!

Era bidrag gör skillnad!

Kategori: Allmänt

Idag tänkte jag berätta om några människor som gjort fantastiska insatser för denna insamling, och kanske kan DU också inspireras. 
 
För någon månad sedan fyllde min farmor 80 år. Det är stort. Min farmor är en fantastisk farmor, kvinna och vän. Hon har ett hjärta av guld, och är värd all uppskattning som går att ge. 
 
Hon ställde till med kalas för att fira sina 80 år, men önskade sig inga presenter, hon ville nog bara ha oss alla samlade. Under kvällen bjöds det på god mat, underhållning, och några tal, men efter middagen hände något oväntat. 
 
Min fantastiska släkt hade då, istället för att köpa presenter till farmor, bestämt att de skulle donera pengar till insamlingen jag har för barnen i Tanzania. De kallade det för "Brittafonden", efter farmor. 
 
Farmor satt i tårar när hon fick höra detta, och jag som också var totalt ovetandes detta blev jätterörd och tårögd även jag. Jag gick fram och kramade henne, och hon bad mig se till att barnen på Glory får börja skolan. Självklart, självklart, tänkte och svarade jag. Det gör jag mer än gärna! Pengarna som donerats i namn "brittafonden" kommer räcka långt, så tusen tack till min fina släkt, och till farmor! 
 
Kanske kan även du/ni göra något liknande om ni har en kommande födelsedag eller annat firande? Jag har färdiga kort jag kan maila som man kan skriva ut och ge som fint gåvobevis om man vill ge bort en donation som present till någon. Maila mig på victoria.lundberg@hotmail.com, så skickar jag kortet! 
 
...
 
Ytterligare en person som jag vill berätta om är min fantastiska frisör Christine på UNIK i Stockholm. 
 
För en vecka sedan hade jag en klipptid, som hon var tvungen att ställa in. Vi bokade en ny tid en vecka senare och hon lovade kompensera mig för resan. 
 
När jag väl satt där i frisörstolen, pratade vi en del, och kom in på afrikaresan och insamlingen. När vi några timmar senare var klara, sa hon att jag inte behövde betala någonting för klippningen, utan bad mig istället sätta in summan klippningen hade kostat på insamlingskontot till Glory. Åter igen kände jag hur en våg av tacksamhet sköljde över mig, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var så otroligt rörd. Att det finns så generösa och fina människor. Ni ger mig verkligen hopp om mänskligheten! TACK!
 
Jag har även skrivit och klistrat ihop ett dokument (en sida), man jättegärna får skriva ut och sätta upp på exempelvis arbetsplats/ i fikarummet etc. tillsammans med en burk där folk kan donera pengar, som man sedan antingen lämnar personligen till mig, eller sätter in summan på insamlingskontot. Det vore verkligen fantastiskt om några kunde engagera sig och göra det! Kommentera detta inlägg och skriv din mailadress, eller maila mig direkt på victoria.lundberg@hotmail.com, så mailar jag över dokumentet!
 
Jag vill självklart även tacka alla som satt in pengar till insamlingen, tillsammans gör vi verkligen skillnad! Vi är idag uppe i 7400 kr! Fantastiskt!
 
Fortsätt sätta in era bidrag, ju snabbare ni gör det, desto bättre. Vänta inte till sista sekund är ni snälla. Ju snabbare jag vet hur många barn vi kommer kunna sponsra desto bättre. Det behöver ordnas med barnens papper, och jag måste hinna planera och boka in besök med rektorn redan innan jag åker ner. 
 
Åter igen tusen tack för alla bidrag som hittills kommit in! 
 
Victoria
 
 
 
 

Vad kan DU bidra med?

Kategori: Allmänt

 
 
Sätt in ditt bidrag idag, på kontonummer 9271-986 321 1, i namn Victoria Lundberg, Icabanken. 
Du kan även överföra ditt bidrag via Swish, till 0707129130.
 
DITT BIDRAG GÖR SKILLNAD!

Internationella dagen för gatubarn.

Kategori: Allmänt

Idag är det den internationella dagen för gatubarn. På många sidor används ordet "celebrate", eller fira, som det heter på svenska. Det blir så fel fokus. Precis som när folk "firar" internationella kvinnodagen. Man säger inte grattis på sådanna dagar. Grattis till att du föddes till kvinna och all diskriminering det har inneburit och innebär. Grattis till att du får växa upp på gatan? Nej.
 
Även om man kan ifrågasätta att dagarna ens behöver finnas, är det väl bra att de gör det, och även om dessa problem bör uppmärksammas varenda dag kan man väl försöka se det som något positivt att det åtminstone uppmärksammas en dag om året. Eller? Det är ju förjävligt egentligen, att dagarna ska behöva finnas. Men, nu är den här, den internationella dagen för gatubarn. Då kan vi väl passa på att uppmärksamma det här problemet, åtminstone för en dag?
 
På Glory får föräldralösa barn ett hem, men p.g.a. platsbrist lever fortfarande vissa av barnen på gatan, där de spenderar nätterna på olika byggarbetsplatser. 
 
Jag tänker på de här barnen. När Josef berättade för mig, hur han blivit slagen och misshandlad, hämtad av sin far och tagen till sin faster, lämnad. Hur han nu lever med fastern, på gatan. Hur de flyttar mellan olika byggarbetsplatser för att ha någonstans att spendera nätterna. Tårarna tränger fram medan jag skriver det här. Minnena från den konversationen. Frågorna jag ställde, men som jag egentligen inte ville höra svaren på. Sorgen i hans ögon. Klumpen i min mage och hals. Ilskan och sorgen som bubblade inom mig. Vad säger man till ett barn när man får höra sådant?
 
Josef pratar knappt, tittar oftast ner i marken. Sitter ofta för sig själv. Det skulle kunna gå så illa för honom. Han behöver någon som ser honom, som ger honom hopp. 
 
Jag minns inte var jag sa. Men jag minns att jag tänkte, att jag ska fanimej se till att den här pojken, och de andra barnen på Glory förstår att det finns hopp om framtiden. Jag minns hur jag bestämde mig för att jag ska se till att de alla ska få börja skolan. Att jag ska åka tillbaka till Glory. 
 
Snälla tänk igenom om du har möjlighet att bidra med några kronor till min insamling för barnen på Glory. Tillsammans kan vi ge dem en bättre framtid.
 
Sätt in ditt bidrag nu, på kontonummer 9271-986 321 1. I namn Victoria Lundberg, Icabanken. De fyra första siffrorna är clearingnr.
 
Se gärna videoklippet jag länkar till. Det visar hur det kan se ut för de här barnen.
 
//www.youtube.com/watch?v=6FY6OXYCwGc

Vad blir det till middag ikväll?

Kategori: Allmänt

När jag var liten hade jag en hel låda med barbiedockor. Säkert femton stycken. Jag hade en garderob fylld med kläder. Jag hade jackor för alla väder. Jag hade föräldrar som skyddade mig, som stöttade mig, som pushade mig. Jag bodde i ett hus med fönster och dörrar. Jag hade ett eget rum, en egen säng. Jag hade ett täcke som värmde mig om natten. Vi hade element som värmde huset vid kyla. Det fanns alltid mat hemma. Jag gick i skolan. När jag blev sjuk fick jag ligga på sjukhus. Jag fick medicin som gjorde mig frisk, som gav mig möjlighet att leva vidare. Utan medicinen och läkarvården hade jag troligtvis varit död, men jag hade turen att födas och växa upp i ett land där sjukvård är en rättighet, och för barn är den gratis. 
 
Jag ville ganska tidigt ha en egen ponny, det fick jag inte, men det var min dröm. Jag hade alla överlevnadsbehov tillgodosedda, jag gav dem inte ens en tanke. Min dröm var en mobiltelefon, en hund, en häst. Jag ville ha en egen dator, en tv på rummet. 
 
...
 
Någon annanstans i världen lever barn på gatan. Utan skyddsnät som fångar dem när de förlorar sina föräldrar, när de blir sjuka. De lever i samhällen där sjukdomar sprider sig som löpeld och där sjukvård bara finns för de som har råd. Utan pengar kan de lämnas att dö. Människor går förbi utan att se tillbaka på den som ligger där i vägkanten. Föds man med en funktionsnedsättning lämnas man vid vägkanten direkt. Då ses man som en börda. Ett jobb kan man bara drömma om, om man överlever. 
 
Dessa barn drömmer i första hand inte om datorer eller ponnyer, de ägnar inte en tanke åt att bli astronauter eller delfinskötare. 
 
När vi bad barnen rita och berätta om deras drömmar, fick vi svar som: "Jag vill ha ett hus att bo i", "Jag vill lära mig slåss, bli en fighter" och "Jag vill bli tjock".
 
Att ha någonstans att bo är långt ifrån självklart. När ett barn vill lära sig slåss, och vi vet att barnet i fråga har erfarenhet av att bli slagen hemma, då gör det ont i hjärtat. Att vara tjock i de här barnens ögon, handlar främst om att ha obegränsad tillgång till mat, då lever man ett bra liv. 
 
Många av barnen vill bli sjuksköterskor och poliser, de vill hjälpa andra.
 
Till Glory kommer barn vars föräldrar eller släktingar inte har råd att skicka dem till skolan. Barnen som bor där har antingen föräldrar som gått bort, eller som inte har råd att försörja dem alls. Vissa av barnen har inget hem, men inte heller en sovplats på Glory. De flyttar mellan olika byggarbetsplatser där de spenderar nätterna. 
 
Barnen kommer ofta i skitiga och trasiga kläder, eller trasor kanske man skulle kunna kalla det för. Många är smutsiga. Många har gulbruna, på vissa ställen svarta, trasiga tänder som står åt alla håll och kanter. En dag är ett barn helt utslaget, det rinner svett om henne. Vi frågar pastorn om hon har Malaria, han rycker på axlarna, säger att de inte kan göra något. Vi tar henne till ett sjukhus och får det bekräftat, vi köper medicin. Vad hade hänt annars? En vecka senare är det en annan flicka som insjuknat. Hemska sjukdom. 
 
Vi får veta att ett av barnen har HIV. Alla är inte testade. Det finns inte pengar för det. 
 
Vi får höra att maten är slut, och pengarna lika så. Det blir ingen middag ikväll
 
Sex av barnen är mellan 7 och 14 år. Inget av dem gick i skolan. 
 
I barnkonventionen står det bland annat:
"Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling"
"Varje barn har rätt till skälig levnadsstandard"
"Varje barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara gratis"
 
I Tanzania, och i alldeles för många andra länder, gäller inte detta. Barnen har inte rätt till överlevnad, utveckling, utbildning. De har inte rätt till någonting enligt staten. Man får slå barn.  
 
Jag ska se till att alla barn på Glory får börja skolan. Jag ska se till att det alltid finns mat. Jag ska se till att alla barn har en trygg plats att sova om nätterna, ett hem. 
 
För att kunna göra det behöver jag er hjälp. Jag kan och ska åka ner och se till att varenda krona hamnar hos barnen i Tanzania och ingen annan stans, jag kan och ska skriva på alla papper om barnens skolgång, ha möte med rektorn. Men först måste jag samla in pengarna så att detta blir genomförbart. Det är nu jag ber om er hjälp. Vi har gjort det förr, nu gör vi det igen. Jag tar åter på mig ansvaret att se till att pengarna hamnar rätt, att barnen faktiskt får börja skolan, att maten handlas och tas till barnhemmet, att de barn som behöver får vård och medicin. Men utan er hjälp går det inte. Jag vet att jag har oerhört många generösa och välvilliga vänner där ute, och att det finns massor av medmänniskor jag ännu inte känner, som har viljan och möjligheten att skänka några kronor åt de som verkligen behöver dem. Jag vet att många tvivlar på att pengar som doneras till olika organisationer kommer fram, och därför avstår från att bidra, men det här är verkligen en möjlighet för er alla att göra en insats på en specifik plats, där ni uppdateras om vart pengarna tar vägen, och där det inte är någon organisation där pengarna fastnar på vägen. 
 
Vad kan du bidra med?
Sätt in ditt bidrag på kontonummer: 9271-9863211. De första fyra siffrorna är clearingnr. 
Icabanken
namn: Victoria Lundberg 
 
TACK!
 
Victoria