Glory of Africa

Glory of Africa är en ideell organisation som jobbar för att barns rättigheter ska tillgodoses i utvecklingsländer. Till en början arbetar vi i Tanzania. Följ med oss när vi kämpar för världens barn!

Vad blir det till middag ikväll?

Kategori: Allmänt

När jag var liten hade jag en hel låda med barbiedockor. Säkert femton stycken. Jag hade en garderob fylld med kläder. Jag hade jackor för alla väder. Jag hade föräldrar som skyddade mig, som stöttade mig, som pushade mig. Jag bodde i ett hus med fönster och dörrar. Jag hade ett eget rum, en egen säng. Jag hade ett täcke som värmde mig om natten. Vi hade element som värmde huset vid kyla. Det fanns alltid mat hemma. Jag gick i skolan. När jag blev sjuk fick jag ligga på sjukhus. Jag fick medicin som gjorde mig frisk, som gav mig möjlighet att leva vidare. Utan medicinen och läkarvården hade jag troligtvis varit död, men jag hade turen att födas och växa upp i ett land där sjukvård är en rättighet, och för barn är den gratis. 
 
Jag ville ganska tidigt ha en egen ponny, det fick jag inte, men det var min dröm. Jag hade alla överlevnadsbehov tillgodosedda, jag gav dem inte ens en tanke. Min dröm var en mobiltelefon, en hund, en häst. Jag ville ha en egen dator, en tv på rummet. 
 
...
 
Någon annanstans i världen lever barn på gatan. Utan skyddsnät som fångar dem när de förlorar sina föräldrar, när de blir sjuka. De lever i samhällen där sjukdomar sprider sig som löpeld och där sjukvård bara finns för de som har råd. Utan pengar kan de lämnas att dö. Människor går förbi utan att se tillbaka på den som ligger där i vägkanten. Föds man med en funktionsnedsättning lämnas man vid vägkanten direkt. Då ses man som en börda. Ett jobb kan man bara drömma om, om man överlever. 
 
Dessa barn drömmer i första hand inte om datorer eller ponnyer, de ägnar inte en tanke åt att bli astronauter eller delfinskötare. 
 
När vi bad barnen rita och berätta om deras drömmar, fick vi svar som: "Jag vill ha ett hus att bo i", "Jag vill lära mig slåss, bli en fighter" och "Jag vill bli tjock".
 
Att ha någonstans att bo är långt ifrån självklart. När ett barn vill lära sig slåss, och vi vet att barnet i fråga har erfarenhet av att bli slagen hemma, då gör det ont i hjärtat. Att vara tjock i de här barnens ögon, handlar främst om att ha obegränsad tillgång till mat, då lever man ett bra liv. 
 
Många av barnen vill bli sjuksköterskor och poliser, de vill hjälpa andra.
 
Till Glory kommer barn vars föräldrar eller släktingar inte har råd att skicka dem till skolan. Barnen som bor där har antingen föräldrar som gått bort, eller som inte har råd att försörja dem alls. Vissa av barnen har inget hem, men inte heller en sovplats på Glory. De flyttar mellan olika byggarbetsplatser där de spenderar nätterna. 
 
Barnen kommer ofta i skitiga och trasiga kläder, eller trasor kanske man skulle kunna kalla det för. Många är smutsiga. Många har gulbruna, på vissa ställen svarta, trasiga tänder som står åt alla håll och kanter. En dag är ett barn helt utslaget, det rinner svett om henne. Vi frågar pastorn om hon har Malaria, han rycker på axlarna, säger att de inte kan göra något. Vi tar henne till ett sjukhus och får det bekräftat, vi köper medicin. Vad hade hänt annars? En vecka senare är det en annan flicka som insjuknat. Hemska sjukdom. 
 
Vi får veta att ett av barnen har HIV. Alla är inte testade. Det finns inte pengar för det. 
 
Vi får höra att maten är slut, och pengarna lika så. Det blir ingen middag ikväll
 
Sex av barnen är mellan 7 och 14 år. Inget av dem gick i skolan. 
 
I barnkonventionen står det bland annat:
"Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling"
"Varje barn har rätt till skälig levnadsstandard"
"Varje barn har rätt till utbildning. Grundskolan ska vara gratis"
 
I Tanzania, och i alldeles för många andra länder, gäller inte detta. Barnen har inte rätt till överlevnad, utveckling, utbildning. De har inte rätt till någonting enligt staten. Man får slå barn.  
 
Jag ska se till att alla barn på Glory får börja skolan. Jag ska se till att det alltid finns mat. Jag ska se till att alla barn har en trygg plats att sova om nätterna, ett hem. 
 
För att kunna göra det behöver jag er hjälp. Jag kan och ska åka ner och se till att varenda krona hamnar hos barnen i Tanzania och ingen annan stans, jag kan och ska skriva på alla papper om barnens skolgång, ha möte med rektorn. Men först måste jag samla in pengarna så att detta blir genomförbart. Det är nu jag ber om er hjälp. Vi har gjort det förr, nu gör vi det igen. Jag tar åter på mig ansvaret att se till att pengarna hamnar rätt, att barnen faktiskt får börja skolan, att maten handlas och tas till barnhemmet, att de barn som behöver får vård och medicin. Men utan er hjälp går det inte. Jag vet att jag har oerhört många generösa och välvilliga vänner där ute, och att det finns massor av medmänniskor jag ännu inte känner, som har viljan och möjligheten att skänka några kronor åt de som verkligen behöver dem. Jag vet att många tvivlar på att pengar som doneras till olika organisationer kommer fram, och därför avstår från att bidra, men det här är verkligen en möjlighet för er alla att göra en insats på en specifik plats, där ni uppdateras om vart pengarna tar vägen, och där det inte är någon organisation där pengarna fastnar på vägen. 
 
Vad kan du bidra med?
Sätt in ditt bidrag på kontonummer: 9271-9863211. De första fyra siffrorna är clearingnr. 
Icabanken
namn: Victoria Lundberg 
 
TACK!
 
Victoria

Kommentarer


Kommentera inlägget här: