Glory of Africa

Glory of Africa är en ideell organisation som jobbar för att barns rättigheter ska tillgodoses i utvecklingsländer. Till en början arbetar vi i Tanzania. Följ med oss när vi kämpar för världens barn!

Andra veckan i Madale

Kategori: Allmänt

Hejsan!
Dags för ett nytt blogginlägg. Det blir långt idag.
 
Sedan förra inlägget har det hänt en del. Teamet har fått tillökning av 3 till tjejer som kom hit lördag kväll. Måndag och tisdag planerade vi och förberedde inför gårdagens HIV-testning. Vi hann dessutom hjälpa till att lägga grunden till det nya huset på Glory, så att pastorn och den andra arbetaren sedan kunde fortsätta med att bygga väggarna. Vi har hackat upp jord, blandat cement och burit sand, så även våra krafter var till stor nytta.        
 
Dagarna har för några av oss (inkl.mig själv) spenderats mycket i bilen då det krävs väldigt mycket inköp och förhandlingar för att fixa material till toalett och husbygget, samt det vi har behövt till HIV-testdagen. Varje dag måste vi dessutom se till att besöka båda byggplatserna för att se så att allt går rätt till, och till detta har vi fått mycket hjälp av killarna från organisationen vilket vi är otroligt tacksamma för. Allt går som vanligt 10 ggr saktare här än hemma i Sverige, och språkbarriären gör det inte lättare. Det är riktigt tålamodskrävande, och ibland är man nära bristgränsen när man i 35 graders värme efter en timmes förhandlingar får reda på att t.ex. golvplattorna man äntligen hittat visst inte fanns i den färgen man kommit överens om och säljaren själv på swahili har föreslagit en annan konstig blandning eller när man fem minuter innan HIV-testningen ska börja får reda på att testteamet fortfarande befinner sig en halvtimme från testplatsen.
 
Medan några av oss har åkt runt och agerat arbetsledare har andra fått spendera tid med barnen på barnhemmet som har sommarlov och behöver aktiveras och få uppmärksamhet, något som är extremt viktigt och inte får underskattas. Även om dessa barn självklart mått bäst av att ha fast personal så erbjuder vi något slags substitut när fast personal i dagsläget inte är möjligt utöver pastorn och hans fru. Pastorn har fullt upp med att hålla barnhemmet intakt, se till att det finns vatten, att det finns mat och att bygga det nya huset medan hans fru lagar mat, städar och tvättar. Det blir tyvärr inte tillräckligt mycket uppmärksamhet över till barnen. Genom volontärer får barnen uppmärksamhet och omtanke, de sysselsätts. De får då och då extra mat, vatten, leksaker och kläder, och ändå får det inte tillräckligt, utifrån deras behov. Volontärerna som kommer till Glory uppskattas enormt av både barnen och de vuxna. Så även om det inte är optimalt med nya ansikten var och varannan månad bidrar vi till gladare och mer välmående barn, om inte i längden, så för stunden, vilket är bättre än ingenting. I vårat team har vi dessutom kommit överens om att alltid försöka ge alla barnen lika mycket uppmärksamhet vilket för en sådan stor skara barn på den korta tid vi är här minskar risken (även om den självklart finns där) -att något barn ska få en stark anknytning till någon av oss.
 
Inför HIV-testningen gick vi i måndags några kilometer uppe i byn för att sätta upp lappar om testningen, och tisdag kväll fick jag dessutom lära mig läsa lappen på Swahili så att vi kunde åka runt med bil och muntligt informera omgivningen om testningen genom en megafon. Det var riktigt kul, och invånarna blev överförtjusta åt mzungon (vitingen) som pratade swahili. Onsdag morgon gick vi upp riktigt tidigt för att återigen åka runt med megafonen och informera, och vid 11-tiden drog testningen igång. Vi hade hyrt stora högtalare som nog nådde ut långt utanför området vilket innebar att ännu fler människor lockades till platsen, och om inte annat fick information om HIV, hur man skyddar sig, och vilka risker det finns. De som testade sig erbjöds dessutom läsk, banan och kakor efter att de testat sig och visat upp sitt kvitto på detta. För de som visade positivt fanns rådgivare som berättade för dem om prognosen, hur man går vidare, medicinering, psykosocialt stöd osv. Tyvärr visade sig 3 av våra 141 testade personer vara positiva. En av dessa var ett barn på 5-6 år, som tur nog ännu inte hade några symptom och som nu genom bromsmedicinering i tidigt stadie ändå har goda chanser till ett långt och symptomfritt liv.
 
Medicin för HIV är som tidigare nämnt gratis i Tanzania. Tyvärr är det fortfarande många som väljer att inte testa sig bl.a. p.g.a. stigmatiseringen av sjukdomen, risken att bli utstött, lämnad av sin partner, och rädslan. Riktigt ledsen blev jag när det visade sig att vissa barns föräldrar inte godkände att deras barn blev testade. Det är så fruktansvärt tråkigt när föräldrars rädsla ska få hindra barns välmående och eventuellt orsaka problem som går att förebygga. Vad hände med barnets bästa som alltid ska komma i främsta rummet?(Barnkonventionen). PASADA erbjuder till och med hemsjukvård för sina patienter i de allra värsta fallen, om personen är så fattig att hen inte kan ta sig till sjukhuset, eller om hen mår riktigt dåligt. All deras vård ska vara gratis vilket innebär att inte ens fattigdom ska få vara ett hinder.
 
Personalen från PASADA var fantastiskt skickliga och empatiska. Innan de började testa pratade de i mikrofonen om vad HIV var, hur det sprids, vilka riskgrupper som finns, hur man kan skydda sig och även hur man hittade till testplatsen den dagen om man hörde vad de sa men inte visste vart vi var. Resten av dagen spelades hög musik, både för att människor skulle kunna hitta dit, och för att lätta upp stämningen och locka människor. Det var en riktigt bra dag även om den var lång och vi var helt slut på kvällen. Det kändes otroligt bra att få så många av barnen, samt många andra från byn testade.
 
Idag har vi delat ut alla medhavda kläder till barnen på barnhemmet och runtom i byn. 120 kg kläder och skor hade vi med oss hit tack vare alla er i Sverige som skänkt. Barnen blev riktigt, riktigt glada och kläderna behövs verkligen här nere! Ni ska bara veta känslan när man får ta av ett barn en trasig plastsko och sätta på ett par ordentliga sandaler eller gympaskor, eller när man ber ett barn med trasiga och smutsiga kläder som man sett hen gå runt i i två veckor byta om till nya, hela och rena kläder. Det var många stora leenden idag och vi var nära till tårar när vi såg hur lyckliga vissa blev. En del såg livrädda ut när vi kallade in dem i rummet där vi sorterade och delade ut kläderna, för att sedan dansa ut som solstrålar med leenden från öra till öra och stolt visa upp sina nya kläder för kompisarna. Blir fylld av lycka bara av att tänka på det nu. Ett STORT tack ska ni ha! Asante Sana (stort tack) hälsar även barnen!
 
Imorgon ska vi skynda på arbetarna som jobbar med toaletterna på skolan, köpa en av sängarna till det nya rummet på Glory, köpa plattor till golvet på Glory och ta några av de större barnen till marknaden då de behöver nya skor till skolan. Vi planerar även att prata med pastorn om att införa ”sova middag” för de yngre barnen som bor på barnhemmet då dessa barn verkligen behöver detta. Barnen är väldigt trötta vissa dagar och får aldrig någon riktig chans att vila. I den här värmen, med otillräckligt med mat och vatten blir det dessutom extra påfrestande för kroppen. Vi har lagt märke till att de flesta av barnen ligger långt efter i växten och behöver mer mat och vila för att kroppen ska orka, få återhämta sig och växa som den ska. Det finns femåringar här som är lika stora som treåringar, och en tvååring som ser ut att nyligen ha lärt sig gå, och som är i en ettårings storlek. Generellt ser barnen ut att vara ca 2-3 år yngre än deras riktiga ålder om man jämför med Sverige. Sedan kan självklart även gener påverka sådant, men då jag ändå har varit och jobbat på en förskola för ”rika” barn här i Tanzania och sett och träffat mer välmående barn så ser jag enorm skillnad på storleken på barnen även om de är i samma ålder.
 
Hinner vi tänkte vi även gå en ”trygghetsvandring” på barnhemmet där alla barn som befinner sig där om dagarna går med och får berätta hur de känner sig på olika platser för att kunna kartlägga om de känner sig otrygga någonstans, ledsna, glada osv, och om de kan, låta dem sätta ord på om det är något speciellt som påverkar hur de känner sig på de olika platserna. Är det någonstans barnen är extra snälla eller elaka mot varandra, behöver vuxna och volontärer ha mer koll på någon plats eller rum etc. Kan vi kanske förbättra någon plats, göra den mer rolig, trygg? Vi önskar även göra en s.k. ”kompissol” där vi tillsammans med barnen pratar om och skriver ner hur man är en bra kompis, vad som främjar vänskap och gemenskap. Vad är en snäll kompis, tycker alla lika, hur kan man hjälpa någon som känner sig eller hamnar utanför etc. Utöver detta ska vi försöka hinna bygga reden som hönsen kan ha och lägga ägg i. Det är en hel del vi ska hinna med men nu när vi är så många och kan dela upp oss kan vi nog hinna med en hel del ändå. Nästa vecka vill vi lägga krut på att spackla och måla väggarna på huset och de nya toaletterna.
 
Så, allt för idag och den här veckan tror jag. Har ni frågor om något vi gör, tips eller kommentarer, skriv och fråga! Här i kommentarsfältet, på facebook eller instagram. Bilder hittar ni främst på instagram i appen eller på www.instagram.com/gloryofafrica. Där uppdaterar vi ofta!
 
Med vänlig hälsning.
 
Victoria och Team Glory

Kommentarer


Kommentera inlägget här: