Glory of Africa

Glory of Africa är en ideell organisation som jobbar för att barns rättigheter ska tillgodoses i utvecklingsländer. Till en början arbetar vi i Tanzania. Följ med oss när vi kämpar för världens barn!

Första veckan i Madale

Kategori: Allmänt

Hej!

Tänkte att det var dags för ett blogginlägg. Det blir ett ganska långt ett eftersom jag inte skrivit något sen vi kom hit. Vill ni ha mer regelbundna uppdateringar får ni nog hålla koll på instagram.

Den första morgonen vaknade vi av att spöregnet smattrade på byggnaden från alla håll och kanter. Det smällde i plåttaket och vi tänkte att det ramlar in när som helst. Efter ett tag förstod vi att ingenting skulle hända, och började tycka att det var ganska mysigt ändå. Luften i rummet var som i ett tält en het sommarnatt. Varmt, kvavt, fuktigt. Efter en stund somnade jag om.

            Jag vet inte hur människorna som byggde volontärhuset resonerade när de valde att bygga ett torrdass i sovsalen. Det luktar skit när man kliver in. Ingen välkomnande känsla. När vi dag 2 inte längre kunde stå ut med vår svettlukt och frågade vart man kunde duscha, skrattade våra teamleaders och sa, ”på toan(dasset) såklart”! Där inne fanns alltså 2 st hinkar. En större fylld med vatten, och en mindre som man alltså skulle försöka pricka när man ”duschade”. Jag visste innan att det var bucket shower som gällde, men antog hela tiden att det fanns någon avskild plats för detta. Inte på ett torrdass på andra våningen, utan något som helst avlopp dit allt spillvatten kunde rinna ner.

             Andra kvällen när jag insåg att springorna i bambupinne-väggarna var tillräckligt breda för att se månen och stjärnhimlen där utanför, var det ändå rätt ok att stå där och borsta tänderna. Man vande sig snabbt vid lukten.  Det har varit fullmåne ute hela veckan. Hundarna skäller ikapp, grodorna låter så som grodor gör, fast i extremt högt surroundljud. Syrsorna spinner ikapp. Utanför dörren mjauar katterna.  Vi bor verkligen mitt ute i ingenstans.

            I skrivande stund har jag en pytteliten kattunge spinnandes i mitt knä. Den ligger och snuttar på min kofta. Det är en övergiven liten kattunge som sprungit runt här i veckan, men idag vid middagen blev jag kattmamma på riktigt tror jag. Den kröp ihop i mitt knä, tryckte sig mot mig, och började snutta på min kofta och trycka med tassarna som om den drack mjölk från en mamma. Sen somnade den där med huvudet under koftan. Hade inte hjärta att lämna den med alla hundarna som leker jaga med den, så nu ligger den här i sängen med mig och snuttar fortfarande på min kofta. Ibland hoppar den upp på min axel och trycker sitt lilla huvud mot min kind. Jag är kär.

 

Nu till det ni kanske är mest intresserade av att läsa om, vad vi gjort för arbete sedan vi kom ner..

            I veckan har vi köpt material och anställt arbetare som är i full gång med att bygga toaletter på en skola, och ett nytt sovrum på Glory. Anna och jag åkte dessutom iväg före soluppgången en morgon för att ta oss till andra sidan stan till ett sjukhus som testar och behandlar människor för/med HIV och AIDS. PASADA, som sjukhuset heter drivs av donationer men verkar göra ett fantastiskt jobb. Dagen vi var där var det counseling and support day för barn som lever med viruset. Vi var där för att se om dem kunde komma upp till byn vi jobbar i för att testa barnhemsbarnen, samt andra människor i området. Det kändes som om vi var på en jobbintervju. Jag som jobbat med detta fick ju sköta snacket. Han ville veta vem jag var, utbildning, bakgrund, jobb, mål osv. Vad jag önskade av dem och vad jag hade att ge. Ca en timme senare hade jag och Anna presenterat oss, och jag hade berättat mer om mig och vårat projekt. Jag fick verkligen tala för barnen och byn. Berätta om deras utsatthet, dåliga om inte omöjliga möjligheter att ta sig till sjukhus och bli testade.

            Vi diskuterade vad som skulle hända för de som visade sig vara positiva. Hur skulle de få tag på medicin, får de det sociala och psykologiska stöd de behöver?

            Tillslut godkände han oss, och erbjöd att skicka sitt testteam till byn nästa vecka, läkare, sköterskor och fyra counselors som skulle ta hand om och vägleda de som visade sig vara HIV-positiva.  PASADA har tydligen även en mottagning i Tegeta som ligger alldeles nedanför berget dit HIV-positiva sedan får sin medicin (helt gratis), samt erbjuds det stöd de behöver. Det finns ex. stödsamtal, speciella dagar där barn får prata kring sjukdomen och hur det är att leva med den, där de får leka och känna sig mindre ensamma med sin sjukdom. Allt detta är gratis, vilket är fantastiskt. Eftersom PASADA är non-governmental är de alltså helt beroende av donationer, och extremt positiva till att knyta kontakter och utbyten med organisationer och universitet som önskar samarbeta. Vi kände oss väldigt stolta när vi gick därifrån och hade fått vår ”ansökan” godkänd. Att de var villiga att skicka sitt team på en nästan 3 timmar lång resa för att testa barnen människorna i Madale. För detta behövde vi dessutom endast betala ca 1500kr+ mat till arbetarna eftersom jag förklarade hur vi samlat in våra pengar, att vi inte hade någon stor budget.

            Till sist måste jag berätta en god nyhet jag precis fick nys om: Nala, geten vi köpte till Glory förra året har precis fött sin lilla unge. Imorgon bitti åker vi dit och kikar på nykomlingen!

 

Tack för mig och Team Glory. 

Kommentarer

  • Bettan säger:

    Vilket Fantastiskt jobb ni gör!

    2015-06-05 | 20:55:22

Kommentera inlägget här: